Om Otta Skiffer
Otta Skifer startades 1875 under namnet “Sel skifferbrott” och företaget firar 150 år 2025! Ottaskiffern utvinns i Pillarguri- brottet. Skiffern kännetecknas av glimmer, rosetter av svarta amfibolkristaller och små kristaller av granat, som ger stenen en tredimensionell framtoning. Den speciella skiffern som finns i Pillarguri- brottet har det geologiska namnet Sel glimmerskiffer, vilket också beskriver ytan på Ottaskiffern.
Det kan snabbt uppstå namnförvirring kring Otta Skifer och Ottaskiffer, men Otta Skifer är namnet på vårt företag och Ottaskiffer är vår signaturprodukt. Ottaskiffer finns i mörk och rost. Läs mer om Ottaskiffern här.
Stenindustrin har varit en viktig näring för Otta och områdena runt omkring. Under de senaste århundradena har ett antal människor försörjt sig på stenindustrin. Idag sysselsätter Otta Skifer ca 25
personer och dessutom finns flera dussin anställda inom den relaterade stenindustrin i området.
Pillarguri stenbrott
Otta Skifer driver skifferbrottet “Pillarguri” som ligger en kvarts bilresa upp i bergen ovanför fabriken. Pillarguri är ett stort område och här utvinns all skiffer som vi använder i våra produkter. Eftersom vi har fabriken i närheten till skifferbrottet kan vi med handen på hjärtat säga att våra produkter är närproducerade!
Pillarguri-brottet har varit ett aktivt skifferbrott sedan 1830. Då täcktes väggarna på Dovre kyrka med stora, fyrkantiga skifferplattor av Ottaskiffer hämtade från Pillarguri. Skifferplattorna pryder väggarna än idag och ger kyrkan ett unikt och originellt utseende.
Långa traditioner
Utvinnandet av skiffer var hårt och tungt arbete på 1800-talet. Då togs all skiffer ut manuellt. När berget var rensat från vittrad sten och den goda skiffern kom fram, användes järnspettar för att kila
loss skifferblock. När blocken lossnade delades de upp i varierande tjocklek genom att långa trä- eller järnkilar slogs in på flera ställen i blocket. Tjockleken på skiffern anpassades för vidare användning.
På 1800-talet användes skiffern i stort sett endast för taktäckning. Även detta gjordes för hand. En man kunde hugga mellan 60 och 80 “lappheller” eller takpannor per dag. År 1884 uppfanns skiffersaxen och arbetarna kunde nu klippa 400 takpannor per dag. All takskiffer klipptes färdigt vid brottet före den transporterades ner.
Till en början gjordes all lyftning och flyttning av skiffer för hand. Block och plattor släpades ut ur skifferbrottet med hjälp av rep. Därefter transporterades de ner den branta vägen från berget med häst och släde. Det vara en hård påfrestning för både hästen och släden när 700 kg skiffer skulle baxas ner längst de branta backarna. I de branta backarna måste slädarna bromsas med grovt smidda järnkedjor, som lindades runt medarna. År 1950 började man använda bilar för att transportera skiffern och plötsligt kunde man frakta tre ton skiffer i ett lass. Det var ett stort framsteg.
År 1949 byggdes den första fabriksbyggnaden i Otta, då köptes både den första slipmaskinen och den första stensågen. Det gick rykten om att det fanns en “maskin som kunde skära sten i Otta” och intresserade dök upp för att se den första stensågen i området. Det var starten på den moderna utvinningen av Ottaskiffer från Pillarguri.
Modern utvinning av skiffer
Idag utvinns stora block av skiffer i Pillarguri-brottet. Detta sker genom sprängning med svartkrut som ammunition. Tidigare sågades skiffern också ut med vajersåg. Detta är en metod som är mycket aktuell att starta upp igen. Metoden är mycket skonsammare och ger ett bättre resursutnyttjande.
Med grävmaskiner och hjullastare tar vi ut och lastar råmaterialet på bil. Vi transporterar stora block på upp till åtta ton ner till fabriken, där de bearbetas vidare till en rad olika produkter med olika ytbehandlingar. Klyvningen av skifferblocken sker fortfarande enligt gamla principer med mycket handarbete, men kilarna sätts idag in med tryckluftshammare.
När blocken är uppdelade i olika tjocklekar förädlas de vidare inne i fabriken. Utifrån kvalitetssorteringar sågas, klipps, borstas och poleras stenen i många olika former och storlekar.
Ottaskiffer till Europa
När järnvägen kom till Otta 1896 blev Ottaskiffern eftertraktad som takskiffer i stora delar av Norge och det ledde också till att utvecklingen inom stenindustrin tog fart.
På 1940-talet fick skiffern andra användningsområden än som takskiffer och med moderna verktyg, kom också fler möjligheter. Nu kunde man såga skiffer som därefter kunde användas som golv- och väggdekoration. En internationell marknad med koncentration runt Tyskland och Nederländerna byggdes upp och Ottaskiffern exporterades söderut till Europa.
På 1980-talet utvanns över 300 000 kvadratmeter skiffer, varav det mesta exporterades till Nederländerna och Tyskland.
Ottaskiffer på pionjärbyggnader
Till OS i Lillehammer 1994 byggdes ett stort radio- och tv-center på Storhove norr om Lillehammer. Denna byggnad kläddes utvändigt med stora skifferplattor av Ottaskiffer. Byggnaden är iögonfallande där den ligger nära E6 och skiffern blir finare och finare för varje år som går.
År 1996 började arbetet med att lägga 10 000 kvadratmeter slipad golvskiffer till den nya huvudflygplatsen på Gardermoen. Flygplatsen öppnade 1998 och har över 20 miljoner resenärer varje år. Det säger sig självt att golven måste vara slitstarka och hålla lång tid och då finns det inget som slår Ottaskiffern.
Ottaskiffer betraktas som ett exklusivt material med sin långa hållbarhet och unika estetik. Som naturmaterial är det mycket flexibelt och användbart och används bland annat på fasader, i trappor och som dekorationer både både inrikes och utomlands. Idag ser du därför Ottaskiffer på och i en rad byggnader i Europa och Asien
