Om Otta Skiffer
Otta skiffer startades 1875 under namnet ”Sel skifferbrott” och företaget firar 150 år 2025! Otta skiffer bryts i Pillarguri stenbrott. Skifferet kännetecknas av glimmer, rosetter av svarta amfibolkristaller och små kristaller av granat som ger stenen en tredimensionell karaktär. Den speciella skivskiffer som finns i Pillarguri-brottet har det geologiska namnet Sel glimmerskiffer, som också beskriver ytan i Otta-skiffern.
Namnförvirring kan snabbt uppstå kring Otta Skifer och Ottaskifer, men Otta Skifer är namnet på vårt företag och Ottaskifer är vår signaturprodukt. Ottaskifer finns i mörk och rost. Läs mer om Ottaskiferen här.
Stenindustrin har varit en viktig näring för Otta med omnejd. Under de senaste århundradena har ett antal människor försörjt sig på stenindustrin. Idag sysselsätter Otta Skifer enbart 25 personer, och dessutom finns flera dussin anställda inom den relaterade stenindustrin i området.
Pillarguri stenbrott
Otta Skifer driver skifferbrottet ”Pillarguri” som ligger en femton minuters bilresa upp på berget ovanför fabriken. Pillarguri är ett stort område som innehåller utvinningsområden och här utvinns all skiffer vi använder i våra produkter. Som vi har en fabrik i omedelbar närhet av skifferbrottet kan vi med handen på hjärtat säga att våra produkter är kortlivade!
Pillarguribrottet har varit ett aktivt skifferbrott sedan 1830. Då täcktes väggarna i Dovre kyrka med stora, fyrkantiga skifferplattor av Ottaskifer som hämtats från Pillarguri. Skifferplattorna pryder väggarna än i dag och ger kyrkan ett unikt och originellt utseende.
Långa traditioner
Utvinning av skiffer var ett hårt och tungt arbete på 1800-talet. Då togs all skiffer ut manuellt. När berget rensades från väderbiten sten och den goda skiffern kom fram användes järnspettar för att kila lösa block av skiffer. När blocken lossnade delades de upp i varierande tjocklekar genom att man slog in långa trä- eller järnkilar i blocket. Tjockleken på skiffern anpassades för vidare användning.
På 1800-talet användes skiffer för det mesta bara till takläggning. Detta gjordes också för hand. En man kunde skära mellan 60 och 80 ”lapeller” eller takpannor per dag. 1884 uppfanns skiffersaxen och arbetarna kunde nu klippa 400 takpannor per dag. All takskiffer kapades färdig vid stenbrottet innan den transporterades ner.
Till en början gjordes allt lyft och flytt av skiffer för hand. Block och plattor släpades ut ur skifferbrottet med hjälp av rep. Den fraktades sedan nedför den branta vägen från berget med häst och släde. Det kunde bli en hård påfrestning för både hästen och släden när 700 kg skiffer skulle backas nerför de branta backarna. I de värsta nedförsbackarna fick slädarna bromsas med grovsmidda järnkedjor som lindades runt medarna. 1950 togs bilen i bruk för att transportera skiffer och plötsligt kunde tre ton skiffer transporteras i ett lass. Det var ett stort steg framåt.
I 1949 byggdes den första fabriksbyggnaden i Otta, då både den första slipmaskinen och den första stensågen köptes. Rykten gick om att det fanns en ”maskin som kunde skära sten i Otta” och intresserade dök upp för att se den första stensågen i området. Det var starten på den moderna brytningen av Ottaskifer från Pillarguri.
Modern utvinning av skiffer
Idag utvinns stora block av skiffer i stenbrottet i Pillarguri. Det sker genom palleldning med svartkrut som ammunition. Förr sågades skiffern även ut med vajersåg. Detta är en metod som är mycket läglig att starta upp igen Metoden är mycket skonsammare och ger ett bättre utnyttjande av resursen.
Med grävmaskiner och hjullastare tar vi bort och lastar råvaran på en bil. Vi transporterar stora block på upp till åtta ton till fabriken där de vidareförädlas till en rad olika produkter och ytbehandlingar. Klyvningen av skifferblocken sker fortfarande enligt gamla principer med mycket handarbete, men idag sätts kilarna även in med tryckluftshammare.
När blocken delas i olika tjocklekar förädlas de ytterligare i fabriken. Utifrån kvalitetssortering sågas, kapas, borstas och poleras stenen i många olika former.
Ottaskifer till Europa
När järnvägen kom till Otta 1896 var Ottaskiferen eftertraktad som takpanne i stora delar av Norge och det ledde också till att utvecklingen av stenindustrin accelererade.
På 1940-talet fick skiffern andra användningsområden än som takskiffer, och med moderna verktyg kom fler möjligheter Nu kunde man såga skiffer, som sedan kunde användas som golv- och väggdekoration. En internationell marknad med koncentration kring Tyskland och Nederländerna byggdes upp och Ottaskiferen exporterades söderut till Europa.
På 1980-talet bröts över 300 000 kvadratmeter skiffer, varav det mesta exporterades till Nederländerna och Tyskland.
Ottaskifer på pionjärbyggnader
Till OS i Lillehammer 1994 byggdes en stor radio- och tv-central vid Storhove norr om Lillehammer. Denna byggnad kläddes utvändigt med stora skifferplattor av Ottaskifer. Byggnaden är iögonfallande då den ligger nära E6, och skiffern blir finare och finare för varje år som den åldras.
I 1996 påbörjades arbetet med att lägga 10 000 kvadratmeter markskiffergolv till den nya huvudflygplatsen på Gardermoen. Flygplatsen öppnade 1998 och har över 20 miljoner resenärer varje år. Det säger sig självt att golven ska vara slitstarka och hålla över tid och då är det inget som slår Ottaskiferen.
Otta skiffer anses vara ett exklusivt material med sin långa hållbarhet och unika estetik. Som naturmaterial är det mycket smidigt och applicerbart och används bland annat på fasader i trappor och som dekorationer både inrikes och utomlands. Idag ser man därför Ottaskifer på och i ett antal byggnader i Europa och Asien.
